lördag 12 november 2011

Jag kunde inte låta bli...

...att klippa ner poppanan fastän jag bara hade vävt en enda löpare.

Jag måste ju får se hur det ser ut på rätsidan:) Och , jooo det går ränning till spillo...men vem bryr sig!

Nästan hela löparen

Ena ändan

Mitten

Andra ändan

Tänk att man aldrig kan ha liiiite tålamod att vänta. Men det kan ju ta så lång tid innan jag väver följande...

6 kommentarer:

  1. Förstår att du blkev nyfiken på väven. Den är riktigt fin, så du kan vara nöjd med den.
    Önskar den en fortsatt trevlig helg.
    Kram Birgitta

    SvaraRadera
  2. Oj,den är hurja fin. Blir den åt dig själv eller dootron?

    SvaraRadera
  3. va fin den blev..med rosengång el va de nu heter??..jag brukar oxå göra sådär..inte har man tålamod att vänta..för vem vet när nästa gång kommer!ha de bra

    SvaraRadera
  4. Jo, dootron skall få den imoron när hon kommer o gratta far i huset.Tänkte att hon ju kan knyta fransarna själv:)

    SvaraRadera
  5. Verkligt fin! Så glad hon kommer att bli och det är helt rätt att den yngre generationen knyter fransarna. Nånstans ska ju de också börja.

    SvaraRadera
  6. Förstår inte hur du hinner med att göra allt du gör. Och varifrån du tar energin....??

    Jag är stum av beundran.... ;o)

    SvaraRadera