Son A var hemma ett varv och äta lite innan han ilade iväg till det egna bygget. Vi hann prata lite medan han åt och jag satt i gungstolen och virkade.
När han ätit färdigt kläckte jag ut mig...jag virkar gardiner åt dig!
Han stannade upp och blev att stirra på mig... med fasa i blicken. Tror bestämt att han bleknade lite! Inte ett ord fick han ur sig...
Då kände jag mig tvungen att befria honom från våndan:) Nä, nä inte är det åt dig som jag virkar...ta det lugnt bara!
(Men liiite roligt var det nog...tyckte jag)
Han har redan i god tid sagt ifrån att det INTE skall vara trasmattor och virkade dukar i hans hus. Men nog ska ju ungarna härdas för att klara sig i livet!
Men snygga gardiner blir det ,åt mig själv förstås. Hittade två gardinstumpar när jag rotade fram tyg till kudden. Dom blev jag med när jag kortade av grannens gardiner.
Bara jag sprättar upp den breda fållen ,och kanske syr tyg till i övre kanten ,kommer tyget att räcka till en gardinskappa. Och vit virkad spets i nedre kanten.
Usch så du skrämmer barnen... ;o))
SvaraRaderaTrasmattor var inte heller nåt för mej på den tiden när jag skaffade eget boende. Men nu tycker jag att dom är snygga.
Det är bra att du härdar honom för det hårda livet...
SvaraRaderaHan borde ju vara tacksam och minsann inte höija på ögonbrynen ;))
Han borde nog vara härdad vid dehär laget. Snygga blir dom
SvaraRaderaDet er dessverre ikke alltid våre nærmeste vet å sette pris på mødrenes hobbyaktiviteter - og resultater! Men de blir nok voksne......
SvaraRaderaHaha, stackars sonen. Vilken chock för honom :)
SvaraRaderaFinfin spets gör du i alla fall..
Maidi
Stackars barn. Men han får skylla sig själv när han blir utan de där vackra gardinerna.
SvaraRadera