Och det till nånting lugnt och stillsamt...som INTE SPARKAR! Och där man får vara REN hela dagen!
Och inte behöver fara till när man har semester!
Läste ett reportage om ett äkta par som har en handarbetsaffär. Hon stickar och virkar och han broderar.
Och på kvällarna sitter dom och gör beställningsarbeten åt kunder.
Vilken idyll...jag kan allt se för mig hur gubben och jag sitter i var sin länsstol och knåpar. Fast gubben har säkert inte hållit i en synål sen han gick i småskolan:)
Det allra häftigaste som kan hända är att man får ett garnnystan i huvudet...eller att nån ivrig kund viftar omkring sig med virknålen.
Jag borde inte läsa sånt där!
Varför jag börjar dagdrömma på dethär sättet har nog sin förklaring!
För i föuse är det full rodeo på gång! Kvigan som kalvade i förra vecka är inne på sin andra medicinkur för juverinflammation. Och den tycker inte så värst mycket om att bli använd som nåldyna.
Och så kalvade det en kviga till idag. Kalvningen gick bra men det är lite värre med mjölkandet.
Jag brukar alltid krafsa dom på juvret i god tid före väntad kalvning, så att det inte blir sådan chock när man skall börja mjölka dom.
Men sånt hjälper inte alltid.
Den här är av den livligare sorten. Till sist tog vi till alla knep! Huvudet uppbundet, ena frambenet uppbundet (det är svårt att sparka när man står på tre ben), sparkjärn! Och att gubben ryktade den. DÅ fick jag maskinen fast!
Och nu finns det ännu en tredje kviga som kan kalva när som helst!
ojoj... och ojoj... vi hade kor när jag var liten.... minns... kämpa vidare !!
SvaraRaderaOj... och jag som trodde att jag kunde ha det kämpigt på jobbet ;o))
SvaraRaderaMan blir riktigt slut bara av att läsa vad du har att göra.
SvaraRaderaOch vad du gjort.
Kämpa.
Kram, Monica från MINA TVÅ HEM
Ibland önskar jag att jag levde ett liv som du...att få pyssla om/jobba bland djur. Fast jag förstår att det är tungt..
SvaraRaderaHej! Jag vet precis hur du känner dej. Det kändes så skönt när vi sålde mjölkkorna -96 och jag har inte saknat att mjölka kor en enda dag. Tänk att istället få göra det jag vill. Förutom nu i helgen när jag skulle sköta våra tre kossor, tjur och häst när maken var bortrest. Fy, vad tungt det var med att släpa fram hö och halm och kasta ut gödslen och vattna dem. Men jag brukar inte alls vara hos djuren längre, utan trivs bäst i vävstugan. Hoppas att nästa kviga blir lugnare.
SvaraRaderaVar rädd om dej.
Kram Birgitta