Då kom son A glädjestrålande hem...han har hittat stenar!!!
Fina kila-stenar i mängder! I olika storlek och form. Vilken lycka:)
Nåja, talesättet att äpplet inte faller långt från trädet blev igen bevisat att stämmer.
För jag glömmer aldrig son J:s min när jag ropade på honom att han skulle komma och se vad jag hittat när jag grävde ny blombänk. Han trodde att det var en guldkista...så glad var ju moore.
Det var en stor sten:)
Vi har ju haft stenhuggare i byn i tidernas morgon. Därför finns det sådana skatter gömda, alltid blev det restbitar och misslyckade stenar som fick ligga kvar i terrängen.
Jag var ju helt enkelt tvungen att fara och inspektera sonens fynd....och nog frestade det att börja rulla stenar ner för sluttningen. Men det är ju hans lekplats, så jag lät bli:)
Känner jag honom riktigt så blir det nog nånting mycket snyggt på hans tomt, bara han har ruvat på saken en tid!
Inte något dåligt fynd han gjort i skogen! Ja vill oxå ha en sådan lyxig skog att gå till :D
SvaraRadera