Memoarer del 4! En nostalgi tripp...

...till min barndomsby!

Idag när jag tog in ved...i närmare 30 graders kyla... kom jag ihåg en episod från min tidiga barndom.

Jag tror att jag var under skolålder då, eftersom jag var hemma på dagen. Mamma hade skickat mig till bybutiken i ärenden och det var smällkallt. Jag hade fått en väska i plast som jag stolt hade med mig. Nå, nog vet ni hur plast kan bete sig i kyla (därav länken till vedbärandet idag, jag hade sönder en plastbytta)

Väskan gick sönder och jag var så upprörd när jag kom till butiken att jag för första gången pratade med butikstanten, hon talade enbart finska men förstod nog svenska. Lilla blyga jag sade på finska " kassi kävelee rikki" och det var ju heeelt fel sagt. Skämdes som en hund när jag märkte felet. Det var ju direkt översatt från svenskans "väskan gick sönder" Ni som kan finska fattar hur tokigt det blev:)

Nåja, innan jag hann hem med min söndriga väska, hade tanten redan ringt till mamma och förundrat sig över hur bra finska lilla Tilda talade. Hon hade väl inte ens vetat att jag överhuvudtaget kan prata:)

Ja, det var på den tiden då varje by med självaktning hade åtminstone en butik. I vår by fanns dessutom en skomakare som kallades Skomi. En skräddare som kallades  Skräädarn. En bysömmerska fanns det också,Tant Edit.Sommartid hade vi t.om två kiosker där man kunde köpa lemonad och glass. Så fanns det förstås några by-original:) Och massor med ungar! Oj, så roligt vi hade. Det fanns alltid nån att leka med.

I min ålder fanns det bara en flicka, och hon dök upp från urskogen först när vi började skolan (hon bodde 3 kilometer från oss). Skolan fanns i grannbyn, en dryg kilometer från oss.

 Jag var så förskräckligt blyg att jag första dagarna cyklade iväg med god fart och hon fick lufsa efter. Hon cyklade inte då ännu. Mamma grälade på mig...sådär får du inte göra!!! Så sedan gick jag med henne...vågade väl knappt se åt hennes håll till först än mindre tala med henne:)

Numera är flickan M min allra bästa vän...och vi har tagit igen dom första dagarnas tystnad med råge:)

Månne det är ett tecken på att jag börjar bli gammal när barndomen har ett rosa skimmer och barndomens by påminner om Bullerbyn:)

Jag som ALDRIG skulle lämna byn, än mindre flytta från mitt barndomshem! Nu bor jag i en annan by i ett annat Hus, som direkt kändes som Hemma. Dessutom skulle jag ALDRIG börja arbeta inom vården, och nu stortrivs jag med det arbetet. Inte att undra på att midjemåttet växer hela tiden...så många beslut som jag sväljer stup i kvarten:)

Nåja, det var lite memoarer igen, del 4. Dom tidigare var skrivna då när jag ännu var bondmora. Här hittar ni ettan,tvåan,och trean!

Ett tillägg till inlägget som jag glömde bort. Vi hade ju en Danspaviljong också. "Syndapyllon" kallad. Jag hann bara uppleva en barnfest där, men festerna lär ska ha varit häftiga i tiden! Folk kom från när och fjärran och rejäla slagsmål förekom titt som tätt! Så var det förr i världen:)